Att leva i en fantasivärld, drömma sig bort så hårt att man glömmer bort det mesta om omvärlden, hur den ser ut, funkar, alla lukter, precis allt. Men sen slår klockan 12 och allt man tyckt varit så vackert förvandlas åter till vad det ursprungligen var, stenar och pumpor och ditt vackra yttre blir åter igen trasor. Livet raseras och det enda man kan göra är att bygga upp det igen, sten efter förbannade jävla sten. Långsamt.