Nej jag tycker inte om att vara kär för jag tycker det är läskigt att bli beroende, lägga hela sig själv i någon annans händer, kanske var det därför jag trodde att trygghet var kärlek.

Men nu har jag ett förbannat fyrverkeri i magen varje dag, varje tanke gör att det pirrar så det känns som jag ska gå upp i atomer och explodera, eller liknande.

Jag vågar knappt berätta för någon hur jag känner, för jag hör ju själv hur det låter. Jag har fallit, så jävla hårt. Och just det skrämmer livet ur mig, vad händer om fjärilarna lugnar ner sig, finns allt kvar då eller försvinner det? Vad skulle jag göra utan honom, den första jag kallar älskling utan att det känns konstigt, han som jag höll på att säga att jag älskade innan vi knappt var tillsammans.

Jag älskar dig Mattias.