Ibland kan jag sakna att vara singel, har nog inte varit det sen jag var 14.. Då fick jag mitt första seriösa förhållande, det tog slut när jag var runt 15 och nästa började nästan direkt, och det förhållandet är jag fortfarande i. Så man skulle egentligen kunna säga att jag inte varit singel på drygt 4 år. Och ja, jag saknar det ibland. Särskilt nu när jag faktiskt får festa lagligt och det är "okej" att strula omkring.
Det skulle kännas skönt att slippa hålla sig till en person och behöva tänka på vad man gör hela tiden.

Men å andra sidan så skulle jag inte kunna tänka mig att vara utan min pojkvän. Strul kommer och går, men de finns inte där när man ligger och gråter och har ångest.
Jag behöver kärlek och närhet, inte bara vara något "slitochsläng". Jag gillar tryggheten i ett förhållande och just därför vinner det över att vara singel. Jag älskar min pojkvän och han får mig att må så otroligt bra och jag vill verkligen inte byta ut honom mot en massa one night stands som det ändå aldrig kommer bli något med.
Sen så har jag även en rolig pojkvän som också vill ut på helgerna och festa, men som även förstår om jag bara vill vara hemma och se på film.
Mer perfekt blir det inte.