Jag stör mig på allt just nu, alla är jävligt irriterande, och de som inte är det har annat för sig än att hålla mig uppe.
Kärlek är för svaga personer, endast svaga personer lägger sitt liv i någon annans händer.
Jag är jävligt svag, tror mest det är för att jag tror inte jag skulle klara av att ta hand om mig själv, för svag.
Man blir bara sårad, gör man rätt så är det ändå fel på något sätt.
Hjälper man till så är det fel eftersom man skulle hjälpt till utan att behöva fråga innan. Att man ändå reser sig upp och hjälper spelar ingen roll, man har redan gjort fel.

Man får inte välja vänner, man får inte göra misstag.
Man måste vara perfekt hela tiden.

Jag tror jag nått rock bottom igen, klarar inte kärlek helt enkelt. Jag är en amatör på att hantera känslor, mina egna och andras.

Jag gör först, tänker sen.
Bryter ihop och får ångest, då är det för sent.

Misstag är för losers som inte kan tänka från första början.
Att förlåta är för stort för att du ska klara.


jag har satt nålar genom min matlucka och min knäppaste muskel,
hur dumt är det på en skala?