När jag var ca 10 år så gick jag ut ur duschen med en fin handduksturban på huvudet och fick syn på mig själv i spegeln och tyckte jag såg ut som en kille. Efter det så köpte jag mig en brun mascara och har nästan aldrig visat mig osminkad utanför min dörr igen.

Jag mådde så grymt dåligt över det, jag började fundera på om jag kanske var en kille med väldigt liten snopp. Sen kom mina tuttar som bomber och jag skämdes över det istället, de blev verkligen stora, och det är inte kul när man är mellan 10-12. Och eftersom mina hormoner bestämde sig för att spöka som fan, tuttar, mens och hela allt så började jag även svettas som en gris, inte kul kan jag lova.

I 5an började jag med kajal och i 6an/7an fondation. Bara för att jag inte ville se ut som en kille. Jag översminkade mig själv, noppade sönder mina ögonbryn och hällde över mig parfym. Som tur var växte jag ifrån det, insåg att jag är en tjej trots allt, ingen kille. Bara Frida.

Igår klädde jag ut mig till fjortis, jag kände igen mig själv, jag kände vad jag kände då.

Som jag brukar sminka mig för det mesta:


På halloween, ungefär så brukade jag sminka mig:


Dåligt ljus på bilden, ska sno bilder från sarah så ska ni få se senare