Jag skulle kunna skriva om hur min pappa fått mig att ha svårt att lita på folk, svårt att prata om saker.
Att min mamma lärt mig att acceptera att alla är olika, men lika bra oavsett om dom är snygga, fula, killar, tjejer, homo, jude osv.
Jag skulle kunna skriva om hur jag haft ångest sen jag var liten, att jag mått så jävla dåligt över mig själv att jag inte vill vakna på morgonen, att jag fortfarande mår så ibland.
Jag skulle kunna skriva en bok om att jag har haft ätstörningar sen forever och varför.
Att jag kan bryta ihop när en kompis mår skit, för jag vet hur jobbigt det är.

Men nu kan jag inte det, för det är tabulagt att skriva om hur man verkligen känner, hur man verkligen mår och beter sig. För allt sånt ska man hålla för sig själv, för att alla kan läsa det. Man ska lägga ett rosa fluffigt täcke över allt, så att alla tror att man mår bra, att dom önskar att dom också alltid mådde så bra.

Jag kan ljuga om mycket, men så mycket tänker jag inte förvrida sanningen.