Jag vet så många som lägger ner så otroligt mycket tid på att hata och ogilla andra. Det tar upp så mycket av energin och tid.
Det känns så grymt onödigt att hålla på så. Jag har mött personer som känner så för mig, det ser ut som dom ska explodera, det känns som att all energi försvinner från mig, mitt hjärta blir tomt, i just den sekunden, sen försvinner det för mig. Men jag lovar, dom fortsätter tänka på det, fortsätter störa sig långt efter att jag har gått därifrån.
Och det är ju deras förlust, inte min, det är inte jag som förlorar på det.

Jag ser inget nöje i att få andra att må dåligt, ser inget kul i att ägna mig åt att tycka illa om folk. Antagligen för att jag har svårt för att inte ge folk chanser. Jag kan ha ett jättestort bråk med någon, tycka så illa om den att jag aldrig mer vill se den. Sen går det en vecka så vill jag förlåta, glömma, börja om. Det är sån jag är. Jag ger chans efter chans, för jag vill inte förlora någon.
Jag har lätt för att tycka om och älska, väldigt svårt för att hata och döma. Sen finns det säkert många som tycker det är fel, men det är inte mitt problem.


Frida Jasmine Nyquist