We're gone forever.

Jag tror jag behöver sjukskrivas ett tag för att lugna ner mig, känns som att jag är sönderstressad, och vad gör jag när jag är stressad? Jo jag skiter i att jobba med det jag ska och gör saker jag tycker är roliga istället. Och hur går det då med mitt plugg? Jo, jag ligger efter med typ 6 uppgifter som redan ska varit klara, jag har igvarning i matte c och det jag ändå gör på lektionerna är att flänga runt som en apa på speeddroger.

Och hur bra är det på en skala egentligen?

---

Det finns alltid ärlighet bakom "jag skojar bara", lite kunskap bakom "jag vet inte", lite känslor bakom "jag bryr mig inte" och lite smärta bakom "det är lugnt.

Jag vet inte hur många gånger du ska behöva såra mig innan jag ger upp. Men på något sätt lyckas jag alltid bygga upp det patetiska hoppet om att den här gången, den här gången blir det faktiskt som du säger, den här gången bryr du dig om mina känslor. Men varje gång raserar du mitt hopp, och för varje gång du gör det har du sönder ännu mer inom mig och muren med mina känslor blir både bredare och högre, snart kommer jag inte kunna släppa in någon alls. Du har snart förstört min tillit för all sorts kärlek, du kommer bli min död.


Jag tror jag har tappat bort mig själv