Fyfan.

Någon gång måste man vakna upp, gå och hämta spaden och begrava drömvärlden, kanske föralltid.

En enda värld i mörker, en bur av natur
människor som andas utan att veta hur
ett liv kan bli flera och flera kan bli ett
förstår du vad jag menar, det är väl ganska lätt

Längtar ännu mer till nästa nu när jag suttit under nålen bara några minuter, det kommer, det kommer.

Så himla skönt att bara sitta hos någon med fötterna på jorden, som kan sitta och ta det lugnt utan att det behöver hända en massa hela tiden. Någon man kan prata med om privata saker utan att det behöver lämna rummet efteråt, finns inte många såna människor kvar. Det är tråkigt att de flesta nu för tiden måste lägga en massa krut på att ge pikar och hintar om att man är dålig osv, pga att de egentligen inte gillar sig själv särskilt mycket.

"Men vägen till lycka kommer aldrig vara sick-sack" ta reda på er själva istället för skitsnacket.

<3 guld

Jag skrev ett långt och fint inlägg, men datorn bestämde sig för att ta bort det så nej, orkar inte skriva om allt.

Ska kolla på big bang teorin nu, så att säga, för imorn är det avslutning av kursen och sånt måste man ju på, tydligen. Fast ja, det kan väl va lite kul antar jag. Nej nu lät jag jättenegativ till det, men det är jag verkligen inte, haha.

Ger upp hejdå.

GEEE MIIIIIIIG <3<3<3

Tänk att få betalt för att spela datorspel, sjukt värt.. Fast.. Iofs skulla iaf jag bli uttråkad efter någon dag, eller timme. Men ändå. Jag skulle lätt kunna få betalt för att lägga upp massa onödiga statusar på facebook eller nåt, skulle va fint det. Typ som att vi föds utan knäskålar, dessa utvecklas runt 6 års ålder..?

MM give me that.

Idag ska jag skriva hemtenta osv, se om jag får tag på lärarna, sen ska jag till skolan imorn antagligen och prata om hur det blir när kursen är slut och sån skit.

aja, fuck it, ska kolla på true blood en sväng, tjingeling!

Goddamn, vill man veta får man fråga.

Suttit tom och inte tänkt på något, för det är bättre än att tänka vad som kan va..

Och då ser man överallt på facebook osv folk som tjatar om att deras liv är så tragiska, för de har inte favoritklänningen till helgen, pojkvännen gör nåt dumt, slut på snus och cigaretter. Och BUHU.

Synd om er, inte.

Tänk er känslan av att få ett telefonsamtal där någon berättar för er att en nära person är borta, helt borta, ingen vet vart, med vem eller något, för det går inte att få tag på personen och ingen har någon som helst ledtråd. Tänk er att höra orden "polisanmäld försvunnen".

Då, inte förän då kan ni få klaga. Och då är det knappast om så värdelösa saker som sen ändå kommer lösa sig.

Fast naaah, jag mår likadant när jag är trött som när jag är bakis så det är väl skitsamma, enda pluset är att det är billigare när man är nykter, men vem bryr sig om det när man är under 25 egentligen? Man måste ju passa på så länge man kan.

Fast ja, nu ska jag fortsätta min nyktra helg genom att kolla true blood och plugga.

Tjingeling

Jag sökte på gele naglar och jag hoppas verkligen det är sig själv tjejen gjort det på, naglarna är snea och ser ut att vara formade uppåt och själva målningen av manikyren ska vi inte ens snacka om.

Visst jag är inte världens bästa på att måla manikyr, men jag gör det endast på mig själv och jag tar då inte kort och skryter om vad duktig jag är.

Det finns "manikyrremsor" att köpa tjejer, gör det så slipper man se sånt här.

Men när det väl kommer till kritan så kommer du endast stå där ensam och inse dina misstag.

Ibland krävs det inte två för att man ska bråka, det enda som krävs egentligen är att någon ska bli sårad och arg. Och då går det inte att sitta och säga att alla har en roll i detta.

Det bästa man kan göra är att inse vad man gjort och lösa det, hårt jobb att få tillbaka någon, visst. Men bryr man sig så står man ut och står för vad man gjort.

Eller så skiter man i det, men då ska det vara glömt och inte nämnas för någon, annars blir allt bara värre. Ska man spela careless funkar det inte att gå och snacka om saken, right?

Jag har slutat tjaffsa med folk, totalt, för jag har helt enkelt slutat brytt mig om verkligen allt. Varför ska jag lägga ner tid när man aldrig får något tillbaka? Vad är det för mening när folk är så förbannat snabba på att hugga en i ryggen så fort man tittar åt ett annat håll för en sekund. Det går inte att leva och vara rädd för vem nästa är som ska svika, istället ägnar jag bara tid åt mig själv, och någon enstaka som förstår, på riktigt. Resten är meningslöst blurr i vardagen som jag inte ens lägger fokus på, det är därför de stannar som just det, blurr. Jag har tappat hoppet om er helt enkelt, så kallade "vänner".