Laddar upp för att orka ge gärnet.
Laddar upp för att glömma allt.
Laddar upp för att ge mig själv ork att komma över saker, fixa saker, göra saker bättre.

Jag måste vila upp mig, för imorgon, då är det min dag och det kommer inte någon kunna ta ifrån mig, imorgon kommer inte en jävel kunna få mig på dåligt humör.
För imorgon är det min dag, precis som dagen efter det. Min.

Att inte få det som hjärtat vill är en tragedi.
Att få det hjärtat vill är kanske en ännu större tragedi.

Får man det inte, kommer man alltid undra vad man missade.
Får man det, men förlorade det, kommer man alltid att sörja, ångra sina misstag.

Att öppna sig för någon är som att lägga upp sitt hjärta på bordet, låta den andre se och man vet, att den personen kan göra exakt vad den vill med hjärtat. Ovissheten är fruktansvärd, kommer den ta hand om hjärtat eller kommer den att slita det i stycken?

Man blir sviken, that's life.
Man ger folk en chans och det slutar med ett krossat hjärta i vissa fall. Det är inte svårt att förstå, för det är logiskt. Vad som inte är lika lätt är att veta vem man ska lita på, vem som lagar hjärtat åt dig när det en gång blivit krossat.

Visste ni att jag är mästare på att lägga saker på ställen som är jättesmarta ? - tills jag inte längre kommer ihåg stället.
Jodå, jag hade ingen plats i väskan så jag hade lagt mina hörlurar på samma ställe som mitt löshår, smart så långt, de går ju inte sönder iaf, men ja, jag glömde vart jag lagt dem och letade i flera veckor.

Eller efter studenten, då hade jag lagt undan min mobil, men när jag väl *eeeeehrm* vaknade till *host* igen så hade jag ingen aning om vart kameran tagit vägen, idag hittade jag min kamera, i dataväskan var den, hur den kom dit har jag inget minne av.

Så är det ofta, saker försvinner, men när jag hittar dom, ja då inser jag ju hur smart jag är.
Ehe.

Nä ska sova så jag kan leta upp sladden, som av nån anledning inte låg på samma ställe (?), imorn när jag vaknar.

PEACE!



pfft

Lägg märke till mig, ta min hand
Varför är vi som främlingar när
vår kärlek är så stark?
Varför fortsätta utan mig?

Varje gång jag försöker flyga så faller jag
Utan mina vingar känner jag mig så liten
Jag antar att jag behöver dig älskling
Och varje gång jag ser dig i mina drömmar
Ser jag ditt ansikte, det förföljer mig
Jag antar att jag behöver dig älskling

Jag inbillar mig att du är här
Det är enda sättet jag ser klart
Vad har jag gjort?
Du verkar gå vidare lätt

Jag kanske har gjort så det regnar
Snälla förlåt mig
Min svaghet sårade dig

På kvällen ber jag
För att ditt ansikte snart ska försvinna


Everytime

Hjärtat kan krossas gång på gång, det vet alla.
Och alla vet att det blir bättre med tiden, för av nån konstig anledning så är den lilla jäveln självläkande.
Men hur många gånger kan egentligen hjärtat krossas innan det är helt förstört?
Med tanke på allt som hänt den senaste tiden så tror jag inte mitt klarar en enda gång till, för jag, jag känner mig helt tom. Eller är det ett tecken på att det redan är försent? Att mitt hjärta är förstört..?

Personer försvinner på ett eller annat sätt, och så är det.



vart är du när jag behöver dig?

1. Jag är verkligen jätte mörkrädd.
2. Jag tror inte på gud, samtidigt som jag inte vågar säga att jag inte gör det ifall att han faktiskt finns och hör det och blir arg.
3. Jag tror på ödet och att det finns en anledning till allt.
4. Jag har gnisslat tänder i sömnen ända sen jag var liten.
5. Jag har fejkat att jag har ont i huvet och magen så många gånger när det är något jag inte vill göra att det nu kommer automatiskt.
6. Jag växte om min farmor när jag var 5 år.
7. Jag kan inte andas i närheten av vissa blommor, men är inte allergisk, bara "känslig" pfft.
8. Jag älskade Britney Spears när jag var mindre.
9. Men största idolen var Mel B i Spice Girls, hon hade ju faktiskt hål i tungan.
10. Jag ska lägga mig framför OTH, right now, intressant?

1. Det är hur lätt som helst att få reda på vem det är som kommenterar, bara att skriva in på google "hitta ip" och sen man inte anonym längre.

Jag tror inte det går en dag utan att jag tänker på dig.

Du är som en äcklig förskylning som inte går bort, du är snoret man inte kan snyta ut.
Du är bajskorven som bara flyter upp hur mycket man än spolar.
Du är som klamydia, du syns inte, men man förstår att det är du som är där och förpestar vardagen.
Du är som migrän, man fattar inte varför du finns och det enda man kan göra är att ignorera dig tills du försvinner.
Du är värdelös.

Leave me alone.

I'm alright, I don't mind if you don't mind.
I'm alright.

Jag hittade gamla kort, några på dig, falska bilder som visar någon som ser snäll ut, någon som aldrig skulle skada.
Några med mig på, falska bilder som visar en lycklig tjej, en som aldrig är ledsen.
Jag ska jag bara sätta på mig skorna och gå ut och elda upp korten, elda upp personerna som aldrig funnits.
Ingen återvändo, jag vill aldrig mer se dig.

Och om du undrar, nej jag hatar inte dig, jag tycker för lite om dig för att hata dig.

Du är det finaste jag vet.

Ibland är det bara för mycket som vill komma ut samtidigt, så istället så kommer inget alls ut istället.
Och då lägger allt sig tillbaka, men kan inte vila utan bubblar och fortsätter med att bubbla tills det exploderar och bara sprutar ut, allt på en gång, så fort att ingen förstår.

Känslor jag trodde att jag aldrig mer skulle ha kommer tillbaka och jag vet inte hur jag ska reagera och hur jag ska göra alls. Jag vet inte om jag klarar det en gång till, inte nu iaf.

Spit it out..