Imorgon startar det.
En ny stor skola med nya (antagligen stora) människor och jag kommer antagligen inte känna en själ i klassen.
Men jag har flyttat, fått pengar och registrerat mig så nu finns det absolut ingen återvändo.

Nej, nu ska jag sätta mig och räkna ut hur mycket av pengarna jag ska skicka tillbaka till csn för att slippa betala så jävla mycket i slutändan, haaaaajdooo.

Falska människor är det bästa jag vet, de är underbara.
Jag tror jag ska skapa ett facebookkonto där jag bara lägger till såna människor, bara för att se hur otroligt falskt trevliga de kan vara, låtsas som ingenting och bara snacka om personliga saker, sånt som de kommer skvallra vidare om, yes så får det bli!

Jag tror att hur dumma och idiotiska saker man än gör mot en person så är det lättaste sättet att bli förlåten är att erkänna misstaget och visa att man ångrar sig, men jag vet inte. Det kanske bara är jag.
Jag har alldeles för lätt att förlåta och ta tillbaka, bara jag hör det där dumma förbannade ordet som gör att jag smälter "förlåt" följt av tårar som gör att jag inte kan göra något annat än att förlåta.
Fan för mig!

Om två dagar lämnar jag Sunne, flyttar på obestämd framtid, skulle inte tro att jag kommer flytta tillbaka, är väl bäst så. Är så trött på detta ställe så det är helt sjukt.

Nu är det ungefär 23 timmar kvar, i början av veckan kändes det som en dag bara flög iväg, idag känns det som att en timme tar tre timmar. En evighet, en timme är en evighet.
Jag trodde aldrig en dag kunde gå så långsamt, men å andra sidan har jag nog aldrig längtat så mycket efter något heller.

<3

Idag åkte Emil hem och jag är åter igen ensam, så jävla ensam.
Haha, FOREVER ALONE. Nämen aa, ni fattar, det är inte kul att sitta hemma själv och inte kunna hitta på ett skit för det är roligare att inte göra nåt än att försöka komma på nånting att göra, aa?

Emil va iaf så snäll att han stanna längre än vad vi planerat, istl för fredag-lördag blev det torsdag-söndag och så satt vi som två ensamma själar och filisoferade om vad vi skulle gjort om Matte var med.

Nej men nu ska jag ta och kolla klart på Eat, pray, love så det kan bli imorgon då jag ska packa innan det blir flytt till stan. LOVLEYYYYYY.

övertrötthej.

Igår var det tungt, många minnen och ont i magen över att inte kunna prata om det med de jag ville prata med.
Men idag är en ny dag (vilket betyder en dag mindre tills kärleken kommer hem) och nya dagar ska man alltid ge en chans, den behöver inte bli skit för att det va en sån dag igår, och jag vet faktiskt att det kommer bli en bra dag, det kommer bli bra dagar ändå tills på lörda för Emil kommer idag och håller mig sällskap ända tills på lördag, get it, ehe?

När Emil hjälpt mig att fördriva tiden så är det bara en söndag att göra ingenting, på måndag ska jag packa och på tisda blir det antagligen flytt och då är det en halv vecka så börjar skolan sen. CHEEEERS.

Det är så lätt att bara försvinna.
Ena sekunden där, andra sekunden borta. Föralltid.

Minnen slits upp, fast att det är långt från samma sak.
Hjärtat stannar för en stund, hoppar över ett slag.
Glömmer bort att andas, för jag minns, jag minns det så väl att det lika gärna skulle kunnat skett igår.

Samma sak, men ändå inte, så långt ifrån att det nästan är mesigt.
Men i mig gör det ont ändå, långt ifrån samma smärta men ändå nog ont för att vara jobbigt.

Det värsta är att jag vet precis vem jag vill prata med, som jag vet förstår.
Men jag kan inte.

Det modigaste man kan göra är nog att erkänna att man gjort fel och be om förlåtelse. Stå ut med att man varit dum, gjort och sagt fel saker, att stå där och erkänna det utan att ta tillbaka ursäkten, verkligen stå för det. Såna människor beundrar jag så sjukt mycket, det är såna människor man kan lita på, såna man ser upp till. Känner att, fan va bra den personen är.
Man måste inte alltid ha rätt för att va stark, man måste inte hålla känslor och tårar inne för att vara starkast. Det kan vara de som visar alla sina känslor, som vågar gråta som är de absolut starkaste.

Jag försöker, jag är ärlig, ber om förlåtelse, försöker så gott det går att stå där och erkänna när jag gjort fel, men det är svårt, så förbannat svårt att stå där och blotta sig själv och sina brister utan att försöka dölja det i bortförklarningar.
Bortförklarningar är lame, så jävla töntigt så det är helt sjukt, "jag sa så för att så och det och det och jag gjorde si och så för att du blablabla".  Det finns ingen som bryr sig om sånt snack, det enda det gör är att reta upp personer ännu mer.

Jag har varit töntig och lame i många år, men jag försöker iaf att ändra på det, för någon gång måste man mogna och ta sig i kragen, ta tag i problem och inse hur saker och ting ligger till, hur tråkigt det än är att vara mogen.
Jag ville aldrig växa upp, jag ville vara omogen hela mitt liv.
Och nej, jag är inte mogen det kommer jag aldrig att påstå, men jag börjar bli ganska realistisk när det gäller många saker.

Nu ska jag lägga mig och glo på Little Fockers för nu har jag fått nog av moralkakor och deep shit, så mogen kommer jag nog aldrig att bli.

(mitt internet lägger nästan ner så det är inte ens någon idé att jag ens försöker att ladda upp bilder, kommer kanske till veckan)

"Du säger att alla sviker och sticker, det du aldrig tänkt är att det kanske inte är dem det är fel på, det kanske är du som driver dem till det. Du kan klaga så mycket du vill, men du vet, innerst inne"

---

En vecka utan pojkvän, en vecka utan mys, en vecka utan värme och framför allt, en vecka utan OTH. ehhe.
Nej men en vecka iaf, en vecka jag ska fylla med att fixa, packa och massa mer.
Han sticker ju utomlands, vilket betyder att det inte ens går att skriva sms, vilket ger en väldans massa tid, en massa tråkig tid kanske, eller inte, beror väl på vad man gör det till kanske. Ska väl dra iväg ett sms till Emil och se om han kan fylla upp veckan lite, sedan se om jag och Anna kan planera veckan innan skolan börjar, man måste göra det mesta av sista sommarlovsveckan, så är det bara och aa, man måste ha födelsedagsfest, även om det är för en värdelös ålder.

Ska ringa hjärtat, imorn är sista dagen.

Vi bor fortfarande i samma stad, eller hur?
Men jag ser dig aldrig längre
Jag går till alla platser, men inte ett spår av dig
Dina dagar är räknade till 24
Jag börjar tröttna på att vänta på dig
Vi blir inte yngre
Och jag kommer inte titta tillbaka för det är ingen idé
Det är dags att gå vidare

Jag känner ingen sympati, du levde i en grotta
Du kommer knappt förbi till oss
Du försöker, men det är ingen idé att be om ursäkt
Jag har inte tid för att vara ledsen

Jag försöker att inte tänka på vad som kan hända
När din verklighet tillslut tar sig fram
Ja, som för mig, jag tog mig ut och fortsatte
Det värsta är att detta, detta kunde va du
Du blir inte yngre
Tiden försvinner förbi dig, men du väntar
Det är dags att ta tag i det

Alla de bästa lögnerna
Sägs med fingrarna korsade
Så korsa dem hårt, för du ska lova mig något ikväll?

Feeling sorry - Paramore

Det är en hårfin linje mellan att säga för mycket och att säga för lite.

Får snart reda på hur många som tackat nej till utbildningen, är inte många som ska säga nej för att jag ska komma in så jag håller tummar, tår och allt som går. Så fort jag får reda på det ska jag skriva till csn för att få studiebidrag, inackordering osv och sen slipper jag Sunne för (minst) 3 år.

"Lättaste sättet att bli kvitt någon är att attackera deras svaga sidor, även speciellt om man inte ens är hälften så stark själv"